Produktivitet

Solen tittar fram och jag kastar mig ut till solstolen. Slänger ihop en kopp kaffe, tar med mig min bok och börjar skriva.

Känner mig produktiv idag.

Inte så mycket för att jag lyckats åstadkomma många saker, utan mer för att jag blivit van vid att inte uträtta något alls. Det är skönt med semester. Sommarlov.

Idag fick jag i alla fall ändan ur vagnen och kom iväg för att få till nya foton till körkortet som måste förnyas. Den uppgiften har legat och hånat mig från hallbänken i flera veckor. Att ta kort är inget jag längtar efter. Särskilt inte när nån annan ska ta kortet på mig.

Men sen har jag ju heller aldrig stått framför en riktig, proffessionell fotograf.

Det gjorde jag inte nu heller.

Fotot blev rödmosigt och mina ögon skräckslagna. Men det är väl också en sann bild av hur jag skulle se ut om jag blev stoppad av polis och behövde identifiera mig.

Nä. Usch. Fotot blev lika förskräckligt som tidigare och chansen att mitt nya körkort kommer bli mindre pinsamt än det nuvarande är ytterst minimal.

Men. Nu är det gjort.

Check på den.

Vännen fyller år och presenter är jag totalt värdelös på. Och som med allt annat är jag världsmästare på att skyffla besvärande uppgifter framför mig.

Men jag har haft en tanke på ett mysigt spa-besök. Tanken har tänkts. Och där har det stannat. Lite för länge.

Eftersom det finns en besvärlig del till i detta liv jag lätt manövrerar förbi, knuffar undan, glömmer bort eller skyfflar framför mig. Telefonsamtal.

Gillar dem inte.

Vet inte vad det kommer ifrån.

Eller jo. Jag hör ju aldrig vad folk säger och det slutar alltid med att vi pratar i mun på varandra. Hemskt. Pinsamt.

Jag vill se den jag pratar med.

Men. Telefonsamtal avklarat och spa-dag bokad.

Check på den.

I taket utanför sjuttonåringens fönster finns ett stort vädringsspår in till vinden. En lång öppning som ska vara försedd med finmaskigt nät. Detta nät är dock borta sen ett par år och istället har en svala huserat därinne. Otroligt söt och fridfull.

Men. Ockupanter av det väsentligt mindre söta slaget har i år tagit över. Getingar. De kommer och går som de vill. I vindlande fart och i enorma antal.

Vi har ett getingbo på vinden.

Hur man får bort det lättast är en svår nöt att knäcka.

Vinden är av varianten kryp så långt du når platt på mage, lite väl utsatt mot ett, vad vi gissar, stort getingbo.

Utifrån blir då ståendes från ett fönster, en våning upp, med aktning av balans och tungan rätt i mun bland förmodat attackerande getingar i flock. Usch.

Mannen tänkte. Googlade. Tänkte lite till.

Sen gick han ner och hämtade sin byggdammsugare…

Gömd bakom gardinen kunde han sen stoppa upp dammsugarröret i öppningen i taket och bara lyssna till rasslet av uppslurpade getingar. Radar hjälpte till att ta kål på dem i dammsugarpåsen sen.

Alla sätt är bra utom de dåliga.

Nu får vi se vad resultatet blir.

Förhoppningsvis flytt.

Check på den. (Vet att maken gjorde jobbet, men kvinnans list är att delegera)

Underbart. Massa gjort.

Nu ska jag läsa bok i solen en stund.

Fortsätta mitt lata sommarlov.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s