Nu har jag gått bärsärkagång genom hela tomten. Nästan. En viss baksida når jag typ aldrig. Jag har röjt, slitit, klippt, sågat, släpat, puttat, vält, tillintetgjort och framhävt.
Jag som inte har någon trädgård i bemärkelsen rabatter, planteringar och växter. Enligt mig själv. Har nu efter rejäl samvaro med den lilla jordplätt som fallit i min lott, funnit en hel del levande ting. Ting jag faktiskt tycker mycket om! Jag har funnit rhododendron, klätterrosor, klematis och pioner, jag har också vinbärsbuskar och björnbär. Mitt äppelträd och syrenhäcken är jag ju mer närgånget bekant med.
Tyvärr är det som att allt mitt levande går på sparlåga. De lever. Men bortglömda har de stått i sina hörn, en del i över tio år, och liksom knappt fått upp hakan ur jorden. De är kortväxta och klena. Men nu när jag plötsligt väckt mitt intresse kanske jag förmår mig ge dem lite kärlek så de frodas friskare till nästa år.
Den bästa skatten fann jag på baksidan. Mitt i det överväxta virrvarret av mitt bortglömda trädgårdshörn ståtar en ek! Jag hittade en ek! Den var jag genast tvungen att klippa fram. Med sågen i ena handen och sekatören i den andra gick jag lös fullständigt. Något fruktansvärt taggigt fick ge vika och ett och annat halvvuxet lönnträd. Eller alm. Sak samma. Eken kom fram och min lycka är fullständig. Tyvärr lever jag inte om trehundra år när den står som vackrast.
Men man skulle kanske borra in en hemlig skatt för framtiden där någonstans.
Bakom syrenhäcken 