Sällan har kaffet smakat så gott!
Det svider om mina armar. De är ännu klibbiga från aloe veran jag smort in dem med. Rikligt. Ren aloe vera på flaska. Från Kanarieöarna.
Det ser ut som om jag har brottats med en vildkatt. Eller en, mer som tio. Armarna är totalt sönderrivna från alla taggiga grenar och allt ris vi lyckats göra oss av med idag. Och ändå är släpet fullt. Igen.
Två vändor fick vi göra till tippen för att bli av med det sista från igår. Men sen fick maken tuppjuck och drog igång häcksaxen och började frisera framsidans häck vid parkeringen. ’Lika bra när vi ändå håller på.’ Jahapp. Det var bara att hjälpa till och klippa ur felinflyttade almar och rönnar och kratta bort skiten. Fylla släpet igen helt enkelt. Men fint blir det.
När vi väl var klara. Efter fyra timmars trädgårdsarbete. Och helt slut. Svettiga och förskräckliga. Då kändes mitt planerade intervallpass lite besvärligt. Men en lugn femma med trettonåringen kunde ju vara skönt. Piggade upp honom också. Och maken kunde ju behöva en sväng, det gick han med på. Mysigt. En familjerunda som avslutning på den här arbetssamma dagen.
Sen gick det som det gick. Som det alltid går när maken är inblandad. I rekordfart.
Men tusan så skönt. Jisses så nöjd jag är! Tack vare honom tvingades jag hålla en fart långt högre än min comfortzone. Är alltid så rädd att inte orka varvet runt. För bekväm. Och feg. Men nu vågade jag trampa på och kom in i ett underbart flyt som jag höll hela vägen hem. Underbart! Känner mig så stark.
En bättre lördag helt enkelt.
Bakom syrenhäcken 