Jag var inspirerad av häxor och han bar seglarskor.

14 Augusti 2019.

Vaknar och kliver in till den mest fantastiska blombukett på köksbordet. Ett omfång av solrosor i en vacker kreation. I kortet läser jag; ’20 år var lätt’.

Tjugoårig bröllopsdag. Vilken underbar dag.

Jag var bara sjutton när vi träffades. Gick i gymnasiet, andra året på omvårdnadsprogrammet, och han var min klasskompis storebror och låg i lumpen. Vi träffades på klasskompisens artonårsfest och hakade i varandra direkt. Träffades igen på festen innan skolavslutningen och fortsatte fastna i varandras fotspår. Och sen. Sen plötsligt ringde han.

Det var den åttonde juni 1996 och jag var obekymrad, orädd och tog dagen som den kom. Klädd i mörk, långärmad, fotsid klänning, knähöga, snörade skinnkängor och med ett stort runt metallhänge i en lång skinnrem runt halsen tog jag tåget dit. Levde under inspiration av häxor och vikingar.

For från lägenhetsmassor till ytterkantens finare villakvarter och mötte en kille med ljusa jeans, farfarströja och bruna seglarskor. Som levde ett liv bland båtar och fint folk. Ni ser krocken va? Likt plus och minus drogs vi mot varandra och sen satt vi fast.

Tjugo år var lätt. De spenderade vi med att få barn, bygga ut, få barn, få barn, flytta, få barn, resa, resa, få barn, resa, renovera, få barn, jag börjar jobba, resa ännu mera och tjoff så har tjugo år gått. Vad kommer nästa tjugo år bjuda på?

Livet är allt ett äventyr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s