Primadonna

Så var vi då här. Sista veckan på semestern. Vecka nummer åtta. Det är helt fantastiskt att ha fått vara ledig i åtta hela veckor, men det är lika fantastiskt vad fort de gått. För en gammal van hemmafru är åtta veckor ingenting och jag hade gladeligen kunnat vara ledig tre år till. Haha!

Skojar inte.

Detta är även dagen då mitt älskade, hatade, vanskötta, missprydande, vackra träd ska få sin extreme makeover. Lite ompyssling och radikal beskärning. Jag är lite nervös faktiskt.

I eftermiddag önskar jag att vädret är med mig och bjuder mig på den vackraste solen, helt osilad och obruten av gigantiskt trädkrona.

Det här kommer lätta mitt hjärta enormt. Maken begriper sig inte på mitt känslosamma utspel gällande detta träd alls. Säkert skulle han gärna ta den lätta vägen och bara hugga ned skiten. Om det inte var för den söta trädkojan han byggt i den samma.

Jag ser fram emot att se asken, det är ju en hängask utsprungligen, kläs ned och få visa sitt sanna jag. Sitt vackra, hängande, tjusiga jag. Om än säkerligen något klen just efter beskärning.

Likt en pryd primadonna kommer hon stå där avklädd, näst intill naken, med uppnosig min kommer hon kräva sin respekt och tacksamt sträcka på sig över lättnaden att slippa den tunga krona som dolt henne under så många år. Hennes tufsigt tunna hårman av glest grenverk kommer vaja svagt i vinden. Trotsigt försäkrar hon mig; vänta bara.

Vänta bara.