Tystnaden åter

Så intar lugnet åter mina sinnen. Tystnaden gör ett välkommet besök. Lilleman fyllde nio stora år under veckan som gick och då vi skulle fira honom denna helg fick jag ett av mina infall, som jag får med jämna mellanrum, och bjöd kalaset till kräftskiva. Jag hade glömt hur kladdigt och stökigt det blir med… Fortsätt läsa Tystnaden åter

Alla är vi olika

Jag var här om dagen snabbt in till en kollega för att hämta en hylla. Och hennes hem var så mysigt! Fullt med söta gamla klenoder, rosor och fluffiga kuddar. Ärvda eller fyndade möbler av äldre ursprung, pyttesmå byråer och skåp med mängder av lådor. Det var avskavd målarfärg, rostiga plåthandtag och mängder av gammalt… Fortsätt läsa Alla är vi olika

På tu man hand

Solen kikar fram bakom björken. Släpar sig trött fram tillsammans med ett tjock duntäcke moln efter sig. ’Blir mycket lättare om du släpper dem där.’ Direkt försvann hon in bland bolstret. Varför sa jag nåt... Gårdagskvällen var alldeles underbar. Mysig resturang med väldigt många tomma bord, de är bästa sällskapet tycker jag, och otroligt smaskig… Fortsätt läsa På tu man hand

Jag var inspirerad av häxor och han bar seglarskor.

14 Augusti 2019. Vaknar och kliver in till den mest fantastiska blombukett på köksbordet. Ett omfång av solrosor i en vacker kreation. I kortet läser jag; ’20 år var lätt’. Tjugoårig bröllopsdag. Vilken underbar dag. Jag var bara sjutton när vi träffades. Gick i gymnasiet, andra året på omvårdnadsprogrammet, och han var min klasskompis storebror… Fortsätt läsa Jag var inspirerad av häxor och han bar seglarskor.