Vad är målet?

Slitit som djur på tomten idag. Mina små troll har jobbat sig blöta och leriga. Kömpat, burit och släpat på tjocka trästockar och stubbitar. Själv har jag flyttat högar till höger och vänster. Klippt ner mitt äppelträd till en punkfrisyr och slitit i hängaskens grenar.

Det känns inte som att jag kommer någon vart i den här röran. Släpet är fyllt till bredden och mitt körkort täcker ju inte just den fordonstypen. Så det får snällt vänta till torsdag då mannen kan åka och tömma. Vi får jobba rappt då. Så hinner vi kanske med några lass. Tre vore bra. Då har vi kanske kommit halvvägs.

Åhhhh! Pust!

Tröstar mig med kaffe under min nya himmel och fyller mig med glädje över att själva jobbet åtminstone är gjort. Nu är det ju bara resten kvar. Och allt annat. Granen på baksidan har jag ännu inte petat på. Han ligger bra där.

Klockan närmar sig sex, middag äten, undandukad och diskad. Träningen avverkade jag straxt efter lunch, ett mycket bra styrkepass, och därför har jag nu en hel kväll i lugn och ro att se fram emot. Riktigt känner tröttheten sippra ut mellan kotorna. Det ska bli skönt!

Styrkenivån ligger nu riktigt lågt. Efter en vår av pt-program som tränade in en rörlighet och ut all kraft. Och därefter smärtande rygg och värkande armbåge, som fick mig att dra ner på både volym och intensitet i träningen. Därtill följde ett infall av viktminskning med tillhörande kaloriunderskott, vilket nu har pågått under snart åtta veckor. Jag tar det väldigt lugnt och vill helst tappa så litet muskelmassa som möjligt. Allt detta har satt mig nästan på noll prestationsmässigt.

Det jag har lärt mig? Lyssna på mina instinkter, mina kunskaper och min kropp. Har jag tränat tre överkroppspass per vecka i ett års tid kommer inte ett och ett halvt pass per vecka plötsligt ta mig till högre nivåer. Och när det ömmar någonstans. Stanna. Känn efter och se till att det som känns minskar och inte ökar till nästa gång. Töj. Massera.

Men. Nu har jag snart kört klart en omgång av mitt bänkpressprogram. Får se vilken vikt jag toppar den med. Sen är det bara att jobba vidare. Det är ju som bekant vägen som är målet.

Tack och lov att det är den som är så himla kul!