Att bryta de vana rutinerna och dagens gång mot nya normaliteter och andra tidsrutiner sätter livet lite i gungning. Från semesterlunk till arbetsvardag. Blir alldeles snurrig i själen.
Det har varit roligt och stimulerande att ha fått uppgifter att avverka, punker att bocka av. Att känna sig nyttig, behövd och hjälpsam. Men det har varit många timmar, intensivt och uttröttande. Och jag har sovit mycket.
Det var skönt att ha toppningsvecka i styrkeprogrammet just denna vecka. Det innebär att styrketräningen varit avskalad och väldigt enkel, endast ren bänkpress på schemat. Men löpningen plockar jag inte bort. Minskade bara på intensiteten.
Idag var det maxningsdag och jag försökte ha ett blankt sinne för resultatet. Inte lägga någon vikt vid vikten, så att säga. Jag förstår ju att mitt kaloriunderskott de senaste månaderna har haft sin påverkan. Att min lägre kroppsvikt och ändrade träning det sista halvåret gjort sitt. Men. Det känns ändå inuti när vikterna känns så mycket tyngre än förr.
För ett halvår sen pressade jag upp 67 kilo i bänken, kroppsvikt 64,5kg. Nu lyckades jag endast få upp 62kg, kroppsvikt 60kg.
Men om man kollar på förhållandet mellan kroppsvikt och styrka. Så maxar jag på ganska exakt samma procent idag som för ett halvår sen. Jag tar fortfarande 104% av min kroppsvikt.
Fokus. Nu går jag vidare.
Fick hem en ny bok igår. Jätterolig läsning. Överstrykningspennan och jag finner den väldigt intressant.
Bakom syrenhäcken 